Så var det dags för även mig att starta en blogg. Nu känns det att det är valår, löften slängs till höger och vänster, bokstavligt talat. Allt för många gånger har jag läst tidningen och tittat i andra medier och med viss ilska diskuterat med min omgivning om hur missvisande tidningarna är, hur de subtilt skapar ett politiskt klimat som enligt mig skadar demokratin ända in i ryggmärgen.
Jag är vad man brukar kalla en förstagångsväljare. Att få rösta i riksdagsvalet för första gången känns som ett stort steg för mig. Det är ett tecken på att jag accepteras in i samhället som medborgare och individ. Mina syner på samhället räknas äntligen, i praktiken. Min röst har betydelse.
Men tron på att bara för att jag får rösta så kan jag själv påverka är naiv. Politiker i allmänhet skiter fullständigt i vad jag tycker och gör istället allt för att den skara "mitttenväljare" som numera bestämmer valutgången ska blidgas. Men lägger man allt fokus på dessa väljare så hamnar dem som står i kanten utanför, deras syner spelar inte längre roll. Vi känner väl alla idag att demokratin håller på att stagnera, politikerna bara slåss om brödsmulor på frukostbordet istället för att kämpa för sin ideologi. Hade någon roffat åt sig en kaka så hade ju det blivit kalabalik. Som exempel kan man ta hur Reinfeldt nästan helt oemotsagd talat om vilka gigantiska skattehöjningar vänsterblocket ska göra mot tre miljoner väljare, när det bara rör sig om en bråkdel av de skattenivåer som vi hade innan förra valet.
Mediernas kritiska granskning har helt spårat ur. De rapporterar vad som sägs men analyserar allt för sällan, och det skadar demokratin. Att diskutera det och de olika politiska förslag som på något sätt intresserar mig, negativt eller positivt, kommer vara den här bloggens fokus.
